Idag är det inte många dagar kvar. Bara 15 dagar, drygt två veckor. Jag ska till ett land jag knappt visste fanns. Har nu väntat i  264 dagar, då kändes det overkligt. Men nu känns det på riktigt. 

Nervositeten ökar ju mer dagar som går. Längtan till att komma dit, träffa nya vänner, klara mig "själv". Detta blir ett stort steg för mig. Prata engelska. Men jag vet att jag kommer klara det och att det kommer bli så himla kul! 

Men Tilda är ju med som tur är! Vi kommer ha det så bra! Sola, bada och se nya saker! 

Känns konstigt att säga men kommer tycka det ska bli kul att gå till skolan. Jag är där för att lära mig. Att få det bekräftat att JAG KAN prata engelska, förstå och läsa. Tycker engelska är kul, men skulle vilja vara bra på det. Men jag tycker det känns så konstigt att sitta med en grupp i skolan och min lärare och prata engelska. Då jag vet att jag lika gärna kunde säga det på svenska och berätta saken på ett bättre och roligare sätt. 

Men jag åker dit för att lära mig och att tro på mig själv.