Världens bästa sport det kan jag lova! Den känslan när man går på en nyspolad is och bara åker. Det fladdrar till i tröjan och håret åker bakåt. 

När man har tränat och allt gick bra, man har fått jätte mycket beröm från tränarna. 

Men konståknig är den sporten man får kämpa för, få massvis med blåmärken och tårar. Där man måste ha viljan, man måste vilja det upp till 110%! 

Jag började åka när jag va 6år och är nu inne på mitt 7 år. Har haft flera gåner i år och förra året att jag inte vill fortsätta, att jag inte hinner med någonting annat än att bara träna. Men nu har jag instt att om jag inte är i ishallen och får träffa alla underbara vänner saknar jag det något enormt! Att få träna och att känna att denna sport betyder så himla mycket. Att få träna uppe i ishallen, det är livet. Att va med alla där uppe, kunna komma från allting och bara va med dom som betyder massor för en, det kallar jag kärlek. Att varje gång vi träffas så slutar det med att vi någon gång har fått våra skratt anfall. När träningen går dåli och man bara vill bort och alla är där och stöttar.

Rosa grupp ni betyder ♥